Life is fine

Dagen började som vilken dag som helst.Jag vaknade, åt frukost, gjorde mig iordning för dagens sökande efter jobb och gick ner till "Unginfo" där jag kunde låna en dator, vilket blivit en vardagsrutin sedan jag hittade dit. Jag satte mig vid en av datorerna, gick in på de olika bemanningsföretagens hemsidor och började scrolla bland alla jobb. Mail efter mail skickades iväg till olika arbeten och jag kände hur hoppet om jobb långsamt började tyna bort. 

 

Plötsligt ringde min mobil. Vem ringer mig nu? tänkte jag, troligtvis mamma. Jag hade ingen större lust att svara, det kostade ju bara en massa onödiga pengar och dessutom var jag upptagen med att leta jobb. Motvilligt tittade jag ner på mobilen och läste numret som visades på skärmen, det började med +47, Norges riktnummer, jag känner väl ingen i Norge, förutom de jag bor med men de jobbade ju. Av ren nyfikenhet bestämde jag mig för att svara, "Hej det är Julia", det var tyst i några sekunder innan en ung röst svarade. "Hej, det är från Value markering. Vi såg din ansökan och vi skulle gärna vilja att du kom på intervju". What, en intervju? och jag som hade börjat tappa  hoppet om att få jobb innan hösten. Tre timmar senare skrev jag min signatur på arbetsavtalet och jag hade fått jobb. 

 

Jag är nu officiellt en försäljare för Canal digital. Jag är alltså en frilansare och kommer arbeta utifrån de uppdrag jag får. Det är visserligen inte det bästa jobbet men det är ett jobb och ingen uppsägelsetid, vilket gör att jag kan tacka ja om jag får ett jobberbjudande på en arbetsplats som jag hellre vill vara på. Å andra sida så verkade medarbetarna väldigt trevliga och jag tror att jag kommer trivas. Dessutom så är det en väldigt bra arbetserfarenhet vilket gör det lättare att söka andra jobb.