Dagens telefonsamtal
Nu har jag ringt det där samtalet jag oroat mig över hela dagen, samtalet jag fruktat men också längtat efter. Jag ringde till mitt jobb och sa upp mig. Att jobba som säljare är tufft och kräver en hel del av dig som person, du måste vara viljestark och tålmodig, du måste vara målinriktad och beslutsam, men framför allt så måste du vara stark i dig själv. För det är hårt slit, utan fast lön och långa arbetsdagar som du undertecknar då du signerar arbetsavtalet. Jag hade det inte, jag är ingen säljare. Jag hade inte viljan eller glöden för att sälja och jag tog väldigt illa upp då någon var otrevlig mot mig, vilket hände flera gånger. Men det är förståeligt, jag vet ju att jag själv inte är ett stort fan av försäljare.
Det var där jag insåg att försäljare inte alls är ett jobb för mig. Min mål i livet är att vara omtyckt av alla, jag vet att det inte är fysiskt möjligt men det hindrar mig inte från att göra mitt bästa. Men som säljare kände jag många gånger att jag inte alls var omtyckt och jag tog det väldigt hårt. Att vara illa omtyckt är aldrig roligt och jag känner väldigt stor skuld över att jag fått människor att bli på dåligt humör eftersom det är raka motsatsen till det jag står för. Därför är jag glad att jag till slut ringde det där samtalet för någon timma sedan och sa upp mig. Jag klarade det helt enkelt inte. Jag klarar inte pressen och stressen över att få något sålt, jag klarar inte den tävlingsinriktade stämningen som uppstod men framför allt så klarade jag inte av att veta att jag var så illa omtyckt.
Två timmar senare fick jag ett samtal från "Bagel and juice". De hade valt att anställa en annan tjej så jag fil inte jobbet. Det är klart att jag blev besviken över att förlora ännu en arbetsmöjlighet men känslan av att inte behöva göra människor arga och irriterade imorgon tog helt klart över. Så nu är jag tillbaka på ruta ett igen, arbetslöst på jakt efter ett nytt jobb.
