Life is fine

 

Inlägg efter inlägg postas av mina vänner som kommit in på högskolor till hösten och jag börjar fundera på om jag verkligen gjorde rätt i att inte ens söka till en fortsatt utbildning. Det är klart, det skadar ju aldrig att söka egentligen men jag vet hur jag fungerar. Kommer jag inte in på någon högskola jag sökt till skulle jag inte bara vara besviken, jag skulle känna mig totalt misslyckad. Skulle det å andra sidan vara så att jag kom in på en skola skulle jag känna att jag var tvungen att gå där, att välja att inte studera vidare om jag faktiskt skulle komma in är inget alternativ.

 

Jag har alltid varit en person med otroligt höga krav och för mig är det en självklarhet att satsa på de högsta betygen. Dessutom valde jag till två mattekurser, en fortsättningskurs i naturkunskap och en danskurs utöver de kurser som ingick i mitt program. Jag gick alltså  ut med 2900 poäng, något jag är besviken över då jag var tvungen att hoppa av den tredje mattekursen jag hade valt till. 

 

När jag tog studenten var jag så otroligt skoltrött och jag kände verkligen att jag behövde en paus från alla krav som studierna ställer på eleverna. Jag hade aldrig orkat studera i höst, så jag ångrar inte att jag inte sökte till någon högskola. Men jag beundrar verkligen de som vill, och framför allt orkar, fortsätta sina studier direkt efter gymnasiet. 

Till alla er som kommit in på en högskola i höst, ni är grymma och jag önskar er ett stort lycka till!