Life is fine

 

Vädret här har varit helt underbart och tanken på att stanna hemma, inlåst på mitt rum hela dagen är inte alls lockande. Men ända sedan jag kom hit har jag varit helt obsessed av att få ett jobb. Jag inte ens haft en tanke på vad den här otroligt fina staden faktiskt har att erbjuda, så igår jag bestämde mig för att ta reda på det. Jag letade upp en av alla kartor som jag samlat på mig under veckan och granskade den noga. Med tanke på det härliga vädret var det parken i Grünnerløkka som lockade mest.

 

På vägen dit upptäckte jag en ny del av stan, varför har jag aldrig varit här innan? Frågade jag mig själv. Här fanns ännu mer butiker, caféer och restauranger och min spontana reaktion var att jag ville skriva ut fler cv:n. Men så insåg jag att jag stod precis utanför folkteatern. Jag gick in och upptäckte att de sålde biljetter till "Ikveld med Ylvis"! Det är de norska bröderna Ylvisåkers talkshow. De här bröderna är verkligen störtsköna, det är helt och hållet min humor, för att inte tala om att de faktiskt även är musikaliska. Du känner säkert igen dem från deras musikvideo och låten "What does the fox says". Själv fastnade jag för dem när jag såg deras elivator pranks "The intelevator" på youtube. 

 

Efter att jag fascinerats över att mina norska "idoler" skulle vara live här på Oslos folkteater, och sedan insett att jag inte hade råd med biljett gick jag vidare mot mitt huvudsakliga mål, parken. Det första jag lade märke till när jag kom till Grünnerløkka var att den här delen av staden helt klart var anpassad för ungdomar. Jag satte mig vid ett träd i parken, pluggade i hörlurarna och njöt av sommaren.

 

Efter några timmar i solen bestämde jag mig för att börja gå hem. Det stora frågan var vilket håll det jag hade kommit från, alla hus och gator såg ju i stort  sett lika dana ut. Efter att jag villat runt bland gatorna ett bra tag kom jag att tänka på ett råd jag fick av den första personen jag träffade i Oslo sa precis innan vi skiljdes åt, "Om du går vilse, är det bara att gå nedåt, då kommer du alltid till centrum". Jag hade inte alls förstått vad han menade men med kartan liggandes hemma var det allt jag hade att gå på. 

 

Det funkade faktiskt, jag hittade tillbaka till vägen jag kom från och log stolt för mig själv. Min lilla utflykt hade tagit över 5 timmar. Jag var varm, trött och hungrig så jag köpte en glass. Den va dyr, 36kr för en glass... Men det var värt det. Jag vet inte om det berodde på att jag var så hungrig eller för att det var otroligt varmt ut och jag hade går runt i timmar, men det var den godaste glassen jag någonsin ätit i hela mitt liv. Det blev ett bra avslut på gårdagens äventyr.