Life is fine

Sitter här med en kopp te i handen och funderar på framtiden. Vad ska du göra i höst? Har du fått något jobb? Vad ska du studera? Ska du studera vidare? Ska du flytta tillbaka till Norge? Ända sedan studenten har jag överösts med framtidsfrågor och gång på gång försöker jag ge ett svar som tillfredsställer situationen och varje gång frågar jag mig själv, är det verkligen vad du vill göra? 

Snart börjar höstterminen, det är bara en vecka kvar, tänk vad tiden går fort ändå. Semestern är slut, väskorna packas upp och allvarets rutiner börjar ta fart igen. Några av mina vänner kom in på sina förstahandsval och är nu i fullgång att leta lägenheter. Jag är så glad för deras skull men samtidigt känner jag hur stressen börjar krypa fram igen. Jag vill börja plugga och jag ångrar att jag inte sökte något, å andra sidan har jag ingen som helst aning om vad jag faktiskt skulle söka till. Jag är bara förvirrad, vilket jag inte tror att jag är ensam om. Det finns så mycket som jag vill göra, så mycket jag vill se och så mycket jag vill lära mig.

Så vad ska jag göra i höst? Hur ser min framtid ut? Ska jag studera? Ärligt talat så vet jag inte. Jag vet inte hur min framtid ser ut, jag vet inte ens hur jag vill att den ska se ut och hur ska jag kunna planera något jag inte ens har en vision om? Jag har bestämt mig för att i alla fall för stunden försöka leva i nuet. För hur mycket jag än tänker på framtiden så kan jag inte veta säkert hur den ser ut förrän imorgon har blivit idag.

Jag sitter här med en kopp te i handen och funderar på vad gör just nu.